förra året sammanställde jag den här listan över de mest ikoniska dikterna på engelska; det är hög tid att göra detsamma för noveller. Men innan vi går längre kanske du frågar: Vad betyder ”ikonisk” i detta sammanhang? Kan en novell verkligen vara ikonisk i vägen för en dikt, eller en målning, eller Elvis?

Tja, vem vet, men för våra ändamål betyder” ikonisk ” att historien på något sätt har avmaskat sig in i det allmänna kulturmedvetandet—en lista över de bästa novellerna på engelska skulle se helt annorlunda ut än den nedan. (Observera också att vi i det här fallet nödvändigtvis pratar om det amerikanska kulturmedvetandet, konstigt och wiggly som det är.) När något är ikoniskt är det en mycket igenkännlig kulturell artefakt som kan användas som en stenografi—vilket ofta betyder att den har refererats i andra former av media. Precis som Elvis. (Så för er som går till kommentarerna för att klaga på att dessa berättelser är ”de vanliga misstänkta”—ja, exakt.) En ikonisk novell kan ofta antologiseras, vilket vanligtvis betyder att man ofta läser i klassrum, något som kan leda till kulturell ubiquity—men intressant är korrelationen inte perfekt. Till exempel antologiseras Joyces ”Araby” oftare, men för mina pengar är ”The Dead” mer ikonisk. Filmanpassningar och fängslande, omarbetbara titlar hjälper. Men i slutändan, på gott och ont, vet du det när du ser det. Vilket innebär att, som allt annat, beror allt på din synvinkel—ikonstatus är (som de flesta sätt vi utvärderar konst) mycket subjektiv.så, efter att ha erkänt att det inte finns något riktigt sätt att göra den här listan, men eftersom det här är vad vi alla är här för att göra, här är några av de mest ikoniska novellerna för amerikanska läsare på engelska—och några fler som förtjänar att vara mer ikoniska än de är.

Washington Irving, ”Rip Van Winkle” (1819) och ”The Legend of Sleepy Hollow” (1820)
jag plågade över om jag skulle välja ”Rip Van Winkle” eller ”The Legend of Sleepy Hollow” från Irvings oeuvre. Båda har många, många anpassningar till deras namn och är så allestädes närvarande att de har drivit in i folkloreområdet. Den senare har säkert mer minnesvärda senaste anpassningar, men den förra är den enda med en bro uppkallad efter den. Ah, skit i det, vi räknar dem båda.

Edgar Allan Poe, ”The Tell-Tale Heart” (1843)
Poes tidiga ström av medvetande skräckhistoria, opålitlig berättare och hjärta slår under golvbrädorna och allt, är verkligen en av de mest anpassade-och ännu oftare refereras-noveller i populärkulturen, och som kanske eller inte kan vara källan till alla hundratals berättelser där en karaktär plågas av ett ljud som bara de kan höra. (Fortfarande inte lika allestädes närvarande som Poe själv. . .)

Herman Melville, ”Bartleby, Scrivener” (1853)
En gång, medan jag gick i Brooklyn, bär min Bartleby tote väska, en kvinna i en SUV drog över (på Atlantic Avenue, folk) för att ivrigt vinka på mig och skrika ”Melville! Det är Melville!”Vilket är allt du verkligen behöver veta om det.

Ambrose Bierce,” en förekomst vid Owl Creek Bridge ”(1890)
Jag lämnar den till Kurt Vonnegut, som famously skrev, ”jag anser någon som en twerp som inte har läst den största amerikanska novellen, som är” förekomst vid Owl Creek Bridge ” av Ambrose Bierce. Det är inte på distans politiskt. Det är ett felfritt exempel på amerikanskt geni, som ”sofistikerad dam” av Duke Ellington eller Franklin spis.”

Charlotte Perkins Gilman, ”The Yellow Wallpaper” (1892)
oddsen är att detta var den första öppet feministiska texten du någonsin läst, åtminstone om du är i en viss ålder; det har blivit en stand-in för tanken på att kvinnor drivs galen av patriarkin—och ignoreras av läkare, som anser dem ”hysteriska.”Det här är en annan med många anpassningar till sitt namn, inklusive ett minnesvärt avsnitt av Twilight Zone, som avslutar: ”nästa gång du är ensam, titta snabbt på tapeten och taket och sprickorna på trottoaren. Leta efter mönster och linjer och ansikten på väggen. Se, om du kan, för Sharon Miles, synlig bara ur ögonvrån eller … i skymningszonen.”

Henry James, ” skruvens sväng ”(1898)
tekniskt sett en novella, men diskuterade nog som en historia som jag ska inkludera den här (samma sak gäller för ett par andra på den här listan, inklusive”metamorfosen”). Det har, som ett litteraturverk, inspirerat en till synes oändlig mängd spekulationer, kritik, uppackning och hållning. ”I kommentar efter kommentar, artikel efter artikel, har bevisen siktats igenom och domar levererats”, skrev Brad Leithauser i New Yorker. Fina, intelligenta läsare har bekräftat ghosts giltighet (Truman Capote); lika fina och intelligenta läsare har åska etablerat guvernörens galenskap (Edmund Wilson).”Och ingenting som inspirerar så mycket tolkningsintresse kunde undkomma de många tolkningarna i andra medier: filmer, tv-episoder och mycket annan litteratur.

Anton Chekhov,” Damen med Leksakshunden ” (1899)
allmänt erkänd som en av Chekhovs bästa berättelser, om inte bäst, och därför kommer nästan inga elever igenom sina år i skolan utan att läsa den. Har anpassats som en film, en balett, en pjäs, en musikalisk, och viktigast av allt, en Joyce Carol Oates novell.

W. W. Jacobs, ”The Monkey ’ s Paw” (1902)
så ikonisk—var försiktig med vad du önskar, är kärnan—att du förmodligen inte ens visste att det började som en novell. Min favoritversion är naturligtvis Laurie Anderson-låten.

O. Henry, ”the gift of the Magi” (1905)
enligt Wikipedia har det funnits 17 olika filmanpassningar av O. Henrys klassiska novell om ett pars omintetgjorda jul; det väsentliga formatet—della säljer håret för att köpa Jim en klockkedja; Jim säljer sin klocka för att köpa Della en uppsättning kammar—har refererats och replikerats otaliga gånger utöver det. Jag hörde till och med Dax Shepard hänvisa till den här historien på sin podcast häromdagen, och så vilar jag mitt fall.

James Joyce, ”The Dead” (1914)
den sista berättelsen i Joyces samling Dubliners och en av de bästa novellerna som någonsin skrivits; fråga bara någon som ville ha läst lite Joyce men kunde inte knäcka Ulysses. (Eller någon som kan knäcka Ulysses också.) Och låt oss inte glömma John Huston-filmen med Anjelica Huston som Gretta.

Franz Kafka, ”The Metamorphosis” (1915)
alla måste läsa detta i skolan, någon gång—vilket förmodligen är anledningen till att det har parodierats, refererats och anpassats många gånger i nästan alla format. Och varför inte? Vad kan vara mer universellt än historien om mannen som vaknar för att finna sig förvandlad till en enorm insekt?

Richard Connell, ”det farligaste spelet” aka ”The Hounds of Zaroff” (1924)
”den mest populära novellen som någonsin skrivits på engelska” är uppenbarligen den om aristokrater som jagar människor. Bredt Anpassad, men en av mina favoritversioner är episoden av Dollhouse där en Richard Connell (ingen relation utom det uppenbara) jagar eko med en båge.

Ernest Hemingway, ”The Killers” (1927)
jag var frestad att inkludera ”Hills Like White Elephants” på grund av antalet människor som tvingades läsa den för att lära sig om dialog (lyckligtvis finns det andra alternativ), men ”The Killers”, medan mindre ofta antologiserade, är mer inflytelserik övergripande, och gav oss inte bara två fullängds filmanpassningar och en Tarkovsky kort men Tobias Wolff ”bullet in the brain”, som jag tycker är en mycket bra historia att lära av, om inte för dialog, då för historia.

Zora Neale Hurston, ”The Gilded Six-Bits” (1933)
Hurston är mest känd för sina ögon tittade på gud, men de som vet kommer att berätta att denna berättelse om kärlek, äktenskap, svek och kärlek igen—som också gjordes till en film från 2001—är också en klassiker.

Shirley Jackson,” lotteriet ”(1948)
novellen som lanserade tusen brev till New Yorker—eller om inte tusen, då åtminstone ” en torrent . . . den mest mail tidningen någonsin fått som svar på ett skönlitterärt verk.”Fortfarande undervisas i stor utsträckning i skolor, och fortfarande kylning.

JD Salinger,” en perfekt dag för Bananafish ” (1948)
den allra första historien att förstöra många unga sinne. På ett bra sätt, självklart.

Ray Bradbury, ” There Will Come Soft Rains ”(1950)

Bradburys arbete har grundligt genomsyrat popkulturen; många av hans berättelser är allmänt anpassade och refererade, så jag kunde ha valt några andra här (”Veldt” är min personliga favorit). Men varje år, bilden av ett smart hus pågår långt efter döden av dess passagerare blir mer kylning och relevant en bild; vi kan inte låta bli att fortsätta gå tillbaka till det.

Daphne du Maurier,” fåglarna ” (1952)
Jag vet att det verkligen är Hitchcock-filmanpassningen som är ikonisk, men du skulle inte ha Hitchcock utan du Maurier.

Flannery O ’ Connor,” en bra Man är svår att hitta ” (1953)
En annan ofta tilldelad (och ofta argumenterad) berättelse, den här med så många titelrip-offs.

Elmore Leonard, ” tre-tio till Yuma ”(1953)
Jag vet, jag vet, det är” eld i hålet ” som gav oss motiverade, och vi är alla så mycket glada. Men ”tre-tio till Yuma” har mer namnigenkänning—trots allt anpassades det till två separata och mycket bra filmer, varav den förra (1957) faktiskt skapade samtida slang: på Kuba kallas amerikaner yumas och USA är La Yuma.

Philip K. Dick, ”Minoritetsrapporten” (1956)
som helhet, Philip K. Dicks arbete har haft stort inflytande på litteratur, film, popkultur och våra kulturella attityder till teknik. De flesta av hans mest kända verk är romaner, men när en novell blir till en Steven Spielberg/Tom Cruise-film, försäkrar du i princip ikonisk status där. (Eller åtminstone det var så det brukade fungera…)

James Baldwin, ”Sonny’ s Blues” (1957)
Baldwins mest kända novell dyker upp i massor av antologier och kan tackas för att vara gateway-läkemedlet för många spirande Baldwin acolytes.

Alan Sillitoe, ”Långdistanslöparens ensamhet” (1959)
inte bara är historien själv allmänt känd och läst—fråga bara Rod Blagojevich (kom ihåg honom?)- den titeln har skrivits om och återanvänts tusentals gånger för olika ändamål-fråga bara reportern som skrev det stycket om Blagojevich. Eller Adrian Tomine.

John Cheever, ”The Swimmer” (1964)
Cheevers mest kända historia spikar något väsentligt om den amerikanska sensibiliteten i mitten av århundradet, och särskilt de amerikanska förorterna i mitten av århundradet, vilket förmodligen är varför alla vet det (det är också ofta antologiserat). Eller kanske handlar det mer om Burt Lancasters små shorts? Hur som helst.

Joyce Carol Oates, ” vart ska du, Var har du varit?”(1966)
En annan ofta antologiserad och oavsiktligt utmärkt novell; och se, det är ingen fel att Laura Dern förvandlar allt hon berör ikoniskt.

Toni Cade Bambara, ”lektionen” (1972)
ännu en historia som ofta tilldelas i skolor (de goda, ändå), vilket förhoppningsvis betyder att vi en dag vaknar och upptäcker att alla har läst den.

Ursula K. Le Guin,” de som går bort från Omelas ” (1973)
som andra har påpekat före mig är Le Guins mest lästa och mest kända novell nästan alltid chillingly relevant.

Donald Barthelme, ”the School” (1974)
Den här kan bara vara ikonisk för författare, men med tanke på att det är en av de bästa novellerna som någonsin skrivits (enligt mig) kunde jag helt enkelt inte utesluta det.

Jamaica Kincaid,” Girl ”(1978)
En annan häftklammer av en författares utbildning och en läsare; ” kommer du verkligen att vara den typ av kvinna som bagaren inte kommer att låta nära brödet?”att vara en slags bandied – om shibboleth.

Raymond Carver, ”vad vi pratar om när vi pratar om kärlek” (1981)
jag kämpade med att välja en Carver—berättelse för den här listan – ”Katedralen” är viktigare, och förmodligen mer läst, men ”vad vi pratar om när vi pratar om kärlek” har överskridit sin egen form mer fullständigt, åtminstone med titeln, som har skapat en mängd ekon, inklusive Haruki Murakami ’ s vad jag pratar om när jag pratar om att springa, och Nathan Englander är vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank, till The peka på att jag tycker att det är igenkännligt för nästan alla. En snabb Google-sökning kommer att avslöja att inramningen har använts för nästan allt du kan tänka dig. Det finns—och jag Barn du inte-en vad vi pratar om när vi pratar om böcker/krig/Sex/Gud/röret/spel/våldtäkt/pengar/kreativt skrivande/Nanoclusters/Hebreiska/vädret/Defunding Polisen/yttrandefrihet/skatter/hål/klimat/månen/avfall/Avbryt kultur/Impeachment/kön/digitala inneslutningar/förvärringar av kronisk obstruktiv lungsjukdom/COVID-19. Du ser vad jag får på här.

Stephen King, ”kroppen” (1982)
annars känd för allmänheten, som Stand By Me.

Amy Hempel, ”på kyrkogården där Al Jolson är begravd” (1983)
vill du känna dig dålig om ditt skrivande? Detta var den första novellen Amy Hempel någonsin skrev.

Lorrie Moore, ”hur man blir en annan kvinna” (1985)
En mycket mycket bra novell som har gett upphov till så många dåliga.

Mary Gaitskill, ”Secretary” (1988)
dåligt beteende är ikoniskt som helhet, men förmodligen historien att ha mest akut genomsyrat den bredare kulturen är ”sekreterare” på grund av filmanpassningen med Maggie Gyllenhaal och James Spader—trots att det helt slaktar slutet.

Amy Tan, ”spelregler” (1989)
denna berättelse uppträdde ursprungligen i Joy Luck Club, Tan ’ s mega-bestseller, så förmodligen nästan alla du känner har läst den. Filmversionen gjorde inte heller ont.

Tim O ’Brien,” de saker de bar ” (1990)
Varför är det bara den mest antologiserade novellen under de senaste 30 (ish) åren. Det är därför även de människor du känner som inte har hämtat en bok i sina vuxna liv har läst den.

Denis Johnson, ”Emergency” (1992)
När jag lämnade New York för att hämta min MFA, gav en vän mig en kopia av Jesu Son med inskriptionen ”eftersom alla i din MFA kommer att prata om det och du vill inte vara tjejen som inte har läst den. (Det är också riktigt bra).”Han hade inte fel.

Annie Proulx, ”Brokeback Mountain” (1997)
Alla vet den här historien—även om de bara vet det från dess (massivt framgångsrik och inflytelserik, för att inte tala om den sanna bästa Bildvinnaren av 2006) filmanpassning—och inte för ingenting, kommer ut när det kommer till gjorde, det gick långt mot att göra vissa amerikaner mer bekväm med homosexualitet. Öppna grindarna.

Jhumpa Lahiri, ”en tillfällig fråga” (1998)
historien som gjorde Lahiri till ett hushållsnamn.

Ted Chiang, ”Story of Your Life” (1998)
annars känd som ankomst. (Även tekniskt en novell.)

Alice Munro, ”björnen kom över berget” (2001)
vid denna tidpunkt har nästan alla läst åtminstone några Alice Munro, eller hur? Denna berättelse är en av de bästa från en av de stora, och anpassades också till en fantastisk men hjärtskärande film, Away From Her.

Kristen Roupenian, ”Cat Person” (2017)
Visst, det är nyligen, så det är inte riktigt lika inrotat som några av de andra här, men det är också historien som bröt internet—och kanske den enda New Yorker-historien som tusentals människor någonsin har läst.

*

slutligen, som ofta är fallet med listor som sammanfattar den vanliga amerikanska litterära kanonen under de senaste 200 åren, är det omöjligt att inte erkänna att listan ovan är alltför vit och manlig. Så för vår framtida och fortsatta ikonografi föreslår dina vänner på Literary Hub att du läser följande berättelser, både nya och gamla:

Eudora Welty, ”varför jag bor på P. O.”(1941)
Clarice Lispector,” The Imitation of the Rose ”(1960)
Leslie Marmon Silko,” mannen att skicka regnmoln ”(1969)
Ralph Ellison,” Cadillac flamb Jacobi ”(1973)
Octavia Butler,” Bloodchild ”(1984)
Bharati Mukherjee,” hanteringen av sorg ”(1988)
John Edgar Wideman,” feber ”(1990)
Sandra Cisneros,” Kvinna hollering Creek ”(1991)
Christine Schutt,” att ha och att hålla ”(1996)
zz Packer,” Brownies ” (2003)
Edward P. Jones, ”Marie” (2004)
Karen Russell, ”Haunting Olivia” (2005)
Kelly Link, ”Stendjur” (2005)
Edwidge Danticat, ”spöken” (2008)
Yiyun Li, ”en Man som honom” (2008)
Claire Vaye Watkins, ”spöken, Cowboys” (2009)
Ottessa Moshfegh, ”Bettering Myself” (2013)
Amelia Gray, ”House Heart” (2013)
Zadie Smith, ”möt presidenten!”(2013)
Carmen Maria Machado,” mannen Stitch ”(2014)
Diane Cook,” hur slutet av dagarna ska vara ”(2014)
Kirstin Valdez Quade,” fem sår ”(2015)
NoViolet Bulawayo,” Shhhh ”(2015)
Mariana Enriquez,” Spiderweb ”(2016)
Ken Liu,” State Change ”(2016)
Helen oyeyemi,” ledsen sötar inte hennes te ”(2016)
Lesley Nneka arimah, ” vad är en vulkan?”(2017)
James McBride,” Juldansen ”(2017)
Viet Thanh Nguyen,” krigsår ”(2017)
Nana Kwame Adjei-Brenyah,” fredag Svart ” (2018). . .

ärligt talat kan den här listan fortsätta för alltid, men låt oss sluta och säga: fler noveller av alla slag i allmänhetens händer, tack!