enligt internationell rätt är utlämning en formell, diplomatisk process genom vilken en stat begär en annan för att verkställa återlämnande av vårdnad om en flyktig brottsling för brott som kan straffas av lagarna i den begärande staten och begås utanför jurisdiktionen i det land där en sådan person har tagit tillflykt. Internationell utlämning är en skyldighet som stater i god tro åtar sig att främja och verkställa rättvisa.

den första formella lagen om utlämning antogs 1833 av Belgien, som också antog den första lagen om asylrätt. Utlämningshandlingar specificerar inte bara utlämningsbara brott, utan också detaljerade förfaranden och skyddsåtgärder samtidigt som förhållandet mellan lagen och fördraget definieras.

vissa stater tillåter utlämningsförfrågningar i fall där de har utbytt förklaring om ömsesidighet med de begärande Staterna. Även om det har funnits en praxis att vägra utlämningsansökningar i avsaknad av en bindande internationell skyldighet mellan staterna, överlämnas ofta flyktingar på grundval av kommunal lag eller som en handling av god tro av konventionsstaterna. Osäkerheten innebär dock att icke-partistater till utlämningsavtal kan vara en säker fristad för flyktingar.utlämningsprocessen är föremål för två faktorer: förekomsten av ett bindande utlämningsavtal och de kommunala lagarna i det land från vilket utlämningen begärs.

förfarande enligt (indiska) Utlämningslagen, 1962 (Act)

Indiens regering har för närvarande bilaterala utlämningsavtal med fyrtiotvå länder och Utlämningsarrangemang med ytterligare nio länder för att påskynda och underlätta utlämningsprocessen. I Indien regleras utlämningen av en flykting från Indien till ett främmande land eller vice versa av bestämmelserna i den indiska Utlämningslagen, 1962. Grunden för utlämning kan vara ett fördrag mellan Indien och ett främmande land och i avsaknad av ett fördrag, ett arrangemang för utlämning. Enligt Avsnitt 3 i lagen kan en anmälan utfärdas av Indiens regering som utvidgar bestämmelserna i lagen till det land/ de anmälda länderna.

den rättsliga grunden för utlämning till stater med vilka Indien inte har ett utlämningsavtal (icke-Fördragsstater) tillhandahålls av Avsnitt 3.4 i Indiska Utlämningslagen, 1962, där det anges att centralregeringen genom anmält beslut kan behandla alla konventioner som Indien och en utländsk stat är parter i, som ett utlämningsavtal från Indien med den utländska staten som föreskriver utlämning för de brott som anges i den konventionen. Indien är också part i 1997 års internationella konvention för undertryckande av Terroristbombningar. Detta ger också en rättslig grund för utlämning i terrorbrott.

i maj 2011 ratificerade den indiska regeringen två FN-konventioner-FN: s konvention mot korruption (UNCAC) och FN: s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (UNCTOC) och dess tre protokoll.

om det finns ett utlämningsavtal mellan de berörda länderna måste begäran om utlämning ske med avseende på de särskilda kraven däri. När det gäller de omfattande riktlinjerna för utredning utomlands och utfärdande av brev Rogatory (LRs) som utfärdats av inrikesministeriet görs utlämningsförfrågningar först efter inlämning av ett avgiftsblad, kännedom om detsamma och utfärdande av en arresteringsorder. Om den anklagade ska arresteras och produceras vid domstolarna i Indien är den nödvändiga åtgärden genom utlämningsprocessen.

således, efter att Utredningsbyrån har lämnat in anklagelsebladet, om domaren tar kännedom om detsamma, utfärdar order/anvisningar som motiverar den anklagades åtal till rättegång och söker den anklagades närvaro för att möta rättegång, skulle begäran om utlämning göras till utrikesministeriet. I förbigående en sådan teckningsoption för gripandet av den anklagade, domaren kommer att styras av de överväganden som anges häriovan.

begäran är i form av en självständig förklaring av domaren och utarbetar ett prima facie-fall mot den anklagade. För att utarbeta ett prima facie-fall, affidaviten är skyldig att tillhandahålla korta fakta och en historia av ärendet med hänvisning till vittnenas uttalanden och relevanta skriftliga bevis, lagbestämmelser som åberopas och beskrivningen av den anklagade, som fastställer hans identitet. Det är nödvändigt att specificera de brott som den anklagade åtalas för och de lagbestämmelser som anger den maximala meningen.

utlämningsbegäran måste innehålla ett beslut av domaren som motiverar den anklagade personens åtal mot rättegång på grundval av de bevis som gjorts tillgängliga i anklagelsebladet, med anvisningar som syftar till att säkra den anklagades närvaro i domstol för att ställas inför rätta i nämnda domstol från det aktuella vistelselandet, tillsammans med en kopia av den första Informationsrapporten (FIR) vederbörligen mot undertecknad av den behöriga rättsliga myndigheten. En sådan begäran måste åtföljas av en original och öppen daterad arresteringsorder som tydligt anger de brott som den anklagade har åtalats för och att domstolen har tagit kännedom om nämnda avsnitt.

en påstådd brottsling får inte utlämnas till den begärande staten i avsaknad av ett fördrag. Staterna är inte skyldiga att utlämna utlänningar/medborgare, eller om brottet inte identifieras som ett utlämbart brott i fördraget. Utlämning kan nekas för rent militära och politiska brott. Terroristbrott och våldsbrott är undantagna från definitionen av politiska brott i samband med utlämningsavtal. I fall där dubbel brottslighet föreligger, där det beteende som utgör brottet utgör ett brott i både det ansökande landet och det främmande landet, kan brottet prövas i båda länderna beroende på faktorer som territorium där brottet begicks samt den anklagades nationalitet.

utlämning kan nekas om vederbörligt förfarande enligt Utlämningslagen från 1962 inte följs.

utlämningsavtal mellan Indien & Storbritannien

enligt artikel 1 i Utlämningsfördraget mellan Indien och Storbritannien är det Indiens och Storbritanniens skyldighet att utlämna varje person som anklagas eller döms för ett utlämningsbrott som begåtts inom en stats territorium antingen före eller efter ikraftträdandet av detta fördrag. Varje fördragsslutande stat skall ge varandra ömsesidig hjälp i brottmål.

ett utlämningsbrott definieras som ett brott som är straffbart enligt lagarna i båda fördragsslutande staterna med ett fängelsestraff under en period av minst ett år, med undantag för brott av politisk karaktär men inklusive brott som helt har samband med skattekaraktär eller allvarliga brott som mord, orsakande explosion, terrorism etc.

begäran om utlämning kan avslås om personen prövas för utlämningsbrottet vid domstolarna i den anmodade staten eller om den anklagade uppfyller att åtalet i den anmodade staten är orättvist, förtryckande, fördomsfullt eller diskriminerande.

Om begäran är för en person som redan dömts, är ett intyg om övertygelse nödvändigt. I brådskande fall kan personen tillfälligt arresteras av den anmodade staten tills hans begäran om utlämning behandlas. Han kan emellertid frigöras efter utgången av 60 dagar från arresteringsdagen om hans utlämningsförfrågan inte har mottagits. När en person har utlämnats till den begärande staten kan han endast åtalas för det begärda brottet, något mindre brott eller något brott som den anmodade staten har samtyckt till inom en period av 45 dagar.

utlämning kan vägras för ett brott som innebär dödsstraff i den begärande staten, varvid ingen dödsstraff ges i den anmodade staten för samma brott. Efter utlämning beviljas, den anmodade staten ska överlämna den anklagade vid en angiven punkt, eller den begärande staten ska ta bort personen från territoriet inom en månad eller enligt vad som anges.

del II i artikeln kommer att diskutera utlämningsavtalen mellan Indien och USA, Indien och UAE. Det vidareutvecklar praxis för icke-utlämning av egna medborgare och olika frågor som kan ställas inför stater samtidigt behandla en begäran om utlämning.