bicuspid (mitral) ventilkomplexet i det mänskliga hjärtat består av funktionella enheter som inkluderar ventilbladen, chordae tendineae och papillarmusklerna. De mekaniska egenskaperna hos dessa funktionella enheter beror till stor del på länken mellan muskeln och ventilen. Denna länk är vanligtvis anordnad i ett förgreningsnätverk av avaskulära tendinösa ackorda som består av kollagen och elastiska fibrer, som överför sammandragningar av papillarmuskeln till ventilbroschyrerna. För att kunna utföra sin funktion effektivt måste chordae ha en hög grad av elasticitet, liksom stor styrka och uthållighet. Mänskliga chordae tendineae härrörande från vänster ventrikel erhölls från 7 balsamerade kadaver och 6 postmortemämnen i olika åldrar. Prover tvättade i saltlösning fixerades eller postfixerades i 9% formol saltlösning. Observationer gjordes genom att belysa chordae längs sina axlar. De reflekterade bilderna härrörande från de ytliga kollagenskikten i den avslappnade chordae visade ett randigt mönster 11 kvm i bredd. Svepelektron och ljusmikroskopi av chordae bekräftade ett böljande mönster av kollagenfibriller anordnade i buntar av plana vågor i registret och runt hela omkretsen av chorda. Vågornas dimensioner korrelerade med de i det randiga reflekterade mönstret. Det observerade böljande arrangemanget av kollagenfibrillerna verkar ge en inneboende inbyggd elasticitet som sannolikt kommer att vara av stor fördel för en vävnad som är under kontinuerlig repetitiv stress. Chordae täcktes av endokardium bestående av ett ytligt lager av släta skivepitelceller och ett underliggande tätt lager av elastiska fibrer. Det föreslås att den avslappnade randiga ackordan, som består av böljande kollagenfibriller, räta ut när ackordan sträcks genom papillär muskelkontraktion, vilket därigenom mildrar toppspänningen som utvecklats under muskelkontraktion. Vid avkoppling tenderar den elastiska vävnaden att återföra kollagenet till sin vågiga konfiguration. Det föreslås också att det vanliga vågiga mönstret av kollagen som ses hos unga individer gradvis förändras med åldern genom förlängning av vågmönstret som så småningom blir randomiserat. Dessutom, med ökande ålder, betydande kuddar av bindväv visas under endokardiet medan den täta kollagenösa kärnan har en reducerad tvärsnittsarea som kan leda till sträckning och eventuell bristning av ackordae.