med superceller som rapporteras till vänster och höger – vilka är de mest typiska och tydliga tecknen på att en storm kan vara en supercell?

inte varje svår åskväder är en supercell, och inte varje supercell är en allvarlig åskväder. Många åskväder med imponerande visuell struktur rapporteras som superceller, men kan vara av annan typ – som multiceller och squall-linjer.

en betydande del av supercell åskväder är svåra, vilket ger stor till jätte hagel, extrem kraftig nederbörd, svåra raka vindar och tornados. Superceller bildas i starkt skjuvade miljöer med gynnsamma vertikala vindprofiler och är den minst vanliga typen av åskväder. Lokalt kan gynnsamma regionala terrängkonfigurationer och mesoskala meteorologiska faktorer gynna supercellbildning.

superceller är mycket organiserade åskväder. De delar en gemensam uppsättning dynamiska funktioner, tre nyckelelement: en ihållande roterande updraft eller mesocyklon och två distinkta downdrafts, den främre flanken downdraft och den bakre flanken downdraft. Detta leder till utvecklingen av distinkta visuella funktioner i superceller. Även om det finns mycket variation i form, storlek och utseende, delar superceller ett antal särdrag. Att veta dessa kan hjälpa dig att upptäcka en supercell i fältet. Här är 10 visuella tecken en storm kan vara en supercell.

1. Tilted updraft

superceller bildas i starkt klippta miljöer. När vinden ökar med höjden lutar den Supercells updraft som producerar ett typiskt lutande utseende.

2. Två distinkta downdrafts / nederbördsområden

superceller utvecklar två distinkta downdrafts, som är dynamiskt distinkta. Den främre flanken Downdraft eller FFD är en region med fallande luft som ligger på den främre delen av en supercell åskväder. Den består av kall och fuktig luft, dras ner genom inblandning av nederbörd (eller vattenbelastning) och negativ flytkraft på grund av förångningskylning. FFD producerar både regn och hagel.

den bakre flanken Downdraft eller RFD är ett område med fallande luft som ligger på den bakre bakre delen av en supercell åskväder. RFD kan bildas på grund av förångningskylning och därmed negativ flytkraft (dvs. termodynamiskt) eller på grund av stormens updraft som blockerar luftflödet på mellannivå (dvs. dynamiskt). I dynamiskt ursprung bildas RFD när den roterande updraften hindrar mellannivåflödet på stormens uppvindssida. Luft på baksidan av supercellen börjar sjunka och bildar RFD. Vid ytan är RFD svalare än inflödet, men vanligtvis varmare än FFD. RFD tvingas nedåt från mitten av nivåer, genomgår kompressions (adiabatisk) uppvärmning. FFD å andra sidan faller ner på grund av nederbördsbelastning (entrainment) och förångningskylning. Med andra ord skjuts RFD ner och värms på väg ner. Däremot dras FFD ner genom utfällning och ytterligare negativ flytkraft på grund av förångningskylning. Varierande mängder nederbörd kan föras från FFD till RFD genom rotation av mesocyklonen.

3. Väggmoln

väggmolnet är en uttalad sänkning i en Supercells regnfria bas. Det bildas som regnkyld luft från både RFD och FFD dras uppåt (infångad) med den varmare inflödet i updraften. Eftersom den regnkylda luften är svalare och mycket fuktig kondenseras den blandade stigande luften snabbare och därför lägre (vid lägre höjd) än luften i rent inflöde. Väggmoln kan rotera eller icke-roterande, beroende på lågnivåvindarna och dynamiken i åskväder. Att bilda väggmoln kan presentera olika framträdanden.

4. Inflödesvans

inflödesvansen (ibland även kallad svansmoln) är en svansliknande förlängning av väggmolnet i riktning mot inflödet. Den bildas när den varma, fuktiga inflödesluften kommer i kontakt med den svalare luften i den främre flanken downdraft (FFD) som fångas in i inflödet. Inflödessvansar finns i många former och storlekar, från korta stubbiga förlängningar av väggmolnet till ett långt molnband flera kilometer långt.

5. Konvergerande inflödesband på mellannivå

superceller visar ofta konvergerande inflödesband på mellannivå. Det kan finnas ett dominerande inflödesband eller flera mindre. De är kända i storm chaser jargong också som matarband.

6. Striated mesocyclone

superceller, särskilt isolerade, utvecklar ofta distinkta strimmor i den nedre delen av mesocyklonen. Striations visas som mer eller mindre distinkta linjära funktioner, som i de mest extrema fallen kan ta på sig utseendet på staplade plattor. Faktum är att staplade plattor är jargong storm chasers använder för att beskriva en starkt strimmig mesocyklon. Observera dock att squall-linjer också kan producera flerskiktiga hyllmoln, som också har strimmigt utseende.

7. Clear slot / RFD slot

RFD cut eller clear slot i storm chaser jargong är en av de mer utmärkande dragen på en välutvecklad supercell. RFD-snittet kan vara regnfritt och visuellt klart, delvis dolt av regn eller helt dolt av kraftigt regn. RFD-snittet bildas när RFD faller ner och sveper runt den bakre delen av updraften. När luften i RFD sjunker skär den ett tydligt hack i stormens regnfria bas. Detta är en visuellt mycket distinkt funktion. Den skulpterar den regnfria basen till en igenkännlig U-form eller hästskoform.

8. Valvregion

valvet är en visuellt tydlig region mellan den lutande updraften och den främre flanken (FFD). Valvet är inte utvecklat på alla superceller, och beror på lutningen på updraften och förskjutningen av FFD-nederbörd.

9. Mycket stor hagel

mycket stor hagel, över 5 cm i diameter, produceras mest typiskt av superceller.

10. Rotationsfunktioner

superceller utvecklar ofta ett visuellt utseende som indikerar rotation. Detta kan bero på staplade plattor mesocyklon, mid-level inflöde banding, updraft utseende, eller andra visuella funktioner – superceller indikerar ofta rotation genom sitt utseende.

det lönar sig ofta att kunna urskilja supercellegenskaper i fältet. Även relativt små och till synes icke-svåra superceller kan enkelt producera stora eller till och med mycket stora (>5 cm) hagel. Du kanske kan undvika att köra in i en svår hagelstorm eller kraftigt regn. Eller det kan hjälpa dig att uppskatta stormens natur från ett säkert avstånd.