anmärkningsvärda exempel

den grundläggande skyldigheten att förebygga miljöskador når in i framtiden genom försiktighetsprincipen (Bodansky, 2017). Det kan inte bara leda till passivitet—som att välja att inte bygga en vattenkraftdamm-men det kan fungera som en licens för att förhindra åtgärder som kan leda till irreversibla miljöskador för kommande generationer.

till exempel etablerade vissa stater inspirerade av principen ett moratorium för GMO. Dessa länder, inklusive Peru och Tyskland, etablerade politik som förbjuder bland annat odling av GMO-grödor, baserat på osäkerheten i tillgänglig vetenskap om effekterna av GMO på folkhälsan och ekosystemen. Kritiker hävdade att detta moratorium skulle påverka tillgången på mat, särskilt i utvecklingsländer, medan förespråkare försvarade det försiktiga tillvägagångssättet som ett försök att förhindra eventuella negativa effekter på biologisk mångfald och hälsan hos människor som konsumerar genetiskt modifierade produkter. Åtgärden att inrätta ett moratorium skulle kunna betraktas som ett bra exempel på användningen av försiktighetsprincipen.

användningen av försiktighetsprincipen åtföljs ofta av kritik. Till exempel, efter kärnkatastrofen i Fukushima Daiichi 2011 i Japan, förlorade människor förtroendet för kärnkraftverkens säkerhet och myndigheterna beslutade att stänga de flesta japanska anläggningar. Detta beslut förhindrade sannolikt allvarliga skador på miljön och folkhälsan. Men kritiker noterade de negativa avvägningarna från detta beslut. Som ett resultat av att stänga en viktig elkälla måste Japan möta den resulterande energibehovet genom att importera fossila bränslen, vilket ledde till högre energipriser och en ökning av växthusgasutsläpp som bidrar till globala klimatförändringar.

även om mycket av vetenskapen om orsakerna och effekterna av klimatförändringar är tydlig finns det många frågor—särskilt de som är relaterade till framtida effekter och utbyggnaden av geoengineeringslösningar—som fortfarande är osäkra. På denna punkt är det användbart att försiktighetsprincipen ingår i det viktigaste fördraget om klimatförändringar. Artikel 3 i FN: s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) fastställer att ”parter bör vidta försiktighetsåtgärder för att förutse, förebygga eller minimera orsakerna till klimatförändringar och mildra dess negativa effekter.”Det fortsätter med att bekräfta att brist på fullständig vetenskaplig säkerhet inte bör användas som ett skäl för att skjuta upp åtgärder för att förhindra allvarliga eller irreversibla skador.

parterna bör vidta försiktighetsåtgärder för att förutse, förebygga eller minimera orsakerna till klimatförändringar och mildra dess negativa effekter. Om det finns hot om allvarlig eller oåterkallelig skada bör brist på fullständig vetenskaplig säkerhet inte användas som skäl för att skjuta upp sådana åtgärder…

UNFCCC artikel 3

internationella domstolar har också gradvis inkluderat försiktighetsmetoden i sina beslut och yttranden. Internationella domstolen behandlade principen i sitt kärnvapenprov från 1995 om en tvist mellan Nya Zeeland och Frankrike om kärnvapenprov i södra Stilla havet, där den, även om principen inte ingick i beslutet, hänvisades av två avvikande domare. Även i 1997-fallet om gab Jacobkovo-Nagymaros-projektet framkallade de deltagande staterna principen. Även i detta fall inkluderade domstolen inte principen i sitt beslut, men domare Christopher Weeramantry, i ett separat yttrande, noterade modern miljölagstiftning kan lära av praxis och principer för traditionella system och hänvisade till följande principer: förvaltarskap av jordresurser, intergenerationella rättigheter, integration av utveckling och miljöskydd och skyldighet att bevara integriteten och renheten i miljö-och kollektivt ägande av naturresurser som bör användas för maximal service av människor. Detta yttrande tjänar som en påminnelse om att miljöskyddet inte bara föregår Stockholmskonferensen utan att mänskligheten har utvecklat standarder för att kompensera för deras ständiga inblandning i naturen (Alam et al., 2015).

handelstvister har också inkluderat försiktighetsprincipen, som visas i fallet med nötkötthormoner inför Världshandelsorganisationen mellan USA och Kanada mot Europeiska unionen (EU). Den senare förbjöd import av nötköttsprodukter som innehåller konstgjorda tillväxthormoner på grund av att det inte finns någon vetenskaplig enighet om deras hälsoeffekter. Eftersom EU kunde förlita sig på sina egna regler—försiktighetsprincipen införlivades redan i Maastrichtfördraget från 1992—medan USA och Kanada inte hade rättsligt erkännande av principen, slutade fallet med att EU fortsatte sitt förbud och USA och Kanada behöll sina sanktioner.

innehållet i försiktighetsprincipen håller fortfarande på att utvecklas, och trots att många internationella och nationella domstolar har nämnt försiktighetsprincipen har de varit noga med att inte basera några beslut på den, vilket gör att dess exakta rättsliga innebörd är olöst.

utvalda multilaterala och regionala miljöavtal som innehåller begreppet försiktighetsåtgärder

• 1992 konvention om biologisk mångfald
• 1992 FN: s ramkonvention om klimatförändringar
• 1992 FN: s konvention om skydd och användning av gränsöverskridande vattendrag och internationella sjöar
• 1994 protokoll till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar om ytterligare minskning av svavelutsläpp
• 1995 avtal om genomförande av bestämmelserna i FN: s lagkonvention av den 10 December 1982 om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande fiskbestånd och långvandrande fiskbestånd
• 1996 Londonprotokollet till 1972 års konvention om förebyggande av havsföroreningar genom dumpning av avfall och andra frågor
• 2000 Cartagena-protokollet om biosäkerhet till konventionen om biologisk mångfald
• 2001 Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar
• 2018 regionalt avtal om tillgång till Information, allmänhetens deltagande och rättvisa i miljöfrågor i Latinamerika och Karibien