av Dr Oliver Tearle

Blood wishes, talking mirrors och poisoned fruit: det är allt här i ’Snow White’, en av de mest uthålligt populära och igenkännliga sagorna i västerländsk litteratur. Men vad handlar historien om Snövit och de sju dvärgarna egentligen om? Har det en moral? Och vad är Sagans ursprung? Närmare analys av Snow White-berättelsen avslöjar en hemsk och hemsk berättelse som Disney var tvungen att sanera för att göra det välsmakande för familjen publik.

Snow White: plot sammanfattning

först en kort sammanfattning av Snow White-historien. En dag satt en drottning vid ett fönster med en ebenholtsram, med snön som föll utanför. Hon prickade fingret (förmodligen sydde hon eller stickade, även om hennes exakta yrke, annat än ’drottning’, vanligtvis inte anges), och när hon tittade på bloddropparna önskade hon att hennes lilla dotter skulle växa upp till att vara lika vit som snö, så röd som hennes blod och så svart som ebenholtsfönsterramen. Och säkert nog växte drottningens dotter upp för att ha snövit hud, kinder så röda som hennes mors blod och hår så svart som ebenholts.

När drottningen dog kort efter detta gifte sig kungen om en fåfäng kvinna som blev Snow Whites styvmor. Denna styvmor tyckte om att titta i sitt magiska glas och fråga den vem som var den rättvisaste i landet, till vilken den skyldiga spegeln alltid skulle returnera svaret, ’du, drottning.’

förutom att en dag, när Snow White var sju år gammal och hennes skönhet har överträffat sin styvmor, gav glaset svaret, när drottningen frågade vem som var den rättvisaste av dem alla, ’Snow White är vackrare än du! Den elaka styvmor kan inte göra med en vacker rival, så hon beordrar en jägare att ta Snow White ut till skogen och döda henne. Jägaren kan inte förmå sig att döda den lilla flickan, så han överger henne bara i skogen.Snövit vandrar, förlorade och förlorade, genom skogen tills hon kommer till en stuga, som hon går in i hopp om att hitta skydd. Istället, vad hon finner är sju platser som läggs ut för middag, sju sängar: sju av allt. Hon har lite av varje mat och dryck som anges vid middagsbordet, innan du försöker var och en av sängarna, tills hon hittar en som är bekväm, och somnar. Ungefär som situationen de tre björnarna komma tillbaka till i ’Goldilocks’ berättelse, de åkande i stugan – sju dvärgar – sedan återvända från en hård dag gruv för guld i de närliggande grottorna, och upptäcka att en inkräktare har varit knapra på deras mat.

men till skillnad från de tre björnarna, som är arg på att upptäcka en ungdomsbrottsling i sitt hem, är de sju dvärgarna så imponerade av Snow Whites skönhet att de är överlyckliga att se henne och låta henne sova. På morgonen vaknar hon och berättar för dem sin historia, och de går med på att låta henne stanna hos dem och ta hand om stugan medan de går ut på jobbet.

de varnar henne dock att den onda drottningen är skyldig att lära sig att hon fortfarande lever och försöker döda henne igen. Under tiden är den onda styvmorens talande spegel upptagen med att blabbing om Snow Whites vistelseort, och när den onda drottningen frågar den som är den rättvisaste i landet, svarar bigmouthed looking-glass att Snow White fortfarande är och lägger till var flickan kan hittas.

efter att ha lärt sig att hennes plan har blivit folierad och flickan fortfarande lever, döljer den onda styvmoren sig som en pedlar och reser till dvärgarnas stuga och säljer na ubigve Snow White några nya snören för sina skor. Hon knyter flickans snören så tätt att Snövit faller ner, medvetslös.

när dvärgarna återvänder, ångrar de snören och återupplivar flickan och varnar henne för att vara mer vaksamma – de, till skillnad från Snow White, har insett att pedlaren var den onda drottningen i förklädnad. När den onda drottningen kommer hem och lär sig från spegeln att hennes plan har motverkats igen, sätter hon sig i en annan förklädnad och övertygar Snow White att ta en kam som en gåva. När kammen kommer i kontakt med Snow Whites svarta hår, faller hon ner igen, och den onda styvmoren återvänder, hennes uppdrag förmodligen fullbordat.

men än en gång lyckas dvärgarna återuppliva Snow White, och den onda drottningen lär sig från spegeln att flickan fortfarande lever. Så hon konstruerar en tredje plan och ger sig iväg till dvärgstugan en tredje gång, den här gången klädd som en gammal bondehustru.

hon frestar Snow White att äta ett gott äpple som hon har tagit med sig, och Snow White samtycker motvilligt när hon är säker på att bondens fru kommer att äta hälften av äpplet med henne. Men drottningen har listigt förgiftat bara hälften av äpplet och ser till att det är hälften som Snow White munches på. Flickan faller ner död, och drottningen är överlycklig, när hon återvänder hem och frågar den magiska spegeln som är den rättvisaste av dem alla, för att få svaret, ’du, min drottning.’

dvärgarna är upprörda av Snow Whites död och lägger henne att vila i en glaskista. Men då kommer en prins (av någon ospecificerad anledning) och fängslas av den döda flickans skönhet när hon ligger i glaskistan (en detalj som gränsar till den sjukliga, men vi kommer att glansa över det).

han ber dvärgarna att låta honom ta kistan med honom (en detalj som det är svårare att glansa över), och de är motvilligt överens. Vilket är lika bra, eftersom så snart prinsen plockar upp kistan faller det förgiftade äpplet från Snow Whites mun och hon återupplivas. Prinsen frågar henne om hon kommer att gifta sig med honom, och hon säger ja.

den onda styvmor lär sig att en ny drottning gifter sig (tack vare den fleråriga blabbermouth, hennes magiska glas) och går till bröllopet för att se den här nya drottningen. När hon ser att det är snövit, tillbaka från de döda, är hon så konsumerad av raseri att hon faller ner död. Och det är slutet på den onda styvmoren och slutet på berättelsen om Snow White, som lever lyckligt någonsin efter prinsen.

(ovanstående plotsammanfattning är baserad på versionen av”Snow White”som ingår i den oumbärliga boken av Iona och Peter Opie, de klassiska sagorna. Det finns alternativa plotdetaljer i andra versioner: i versionen av bröderna Grimm, till exempel, drottningen faller inte ner död men tvingas dansa sig till döds i glödheta träskor.)

Snövit: analys

hur ska vi analysera historien om Snövit? Liksom många andra klassiska sagor, som Rumpelstiltskin och berättelsen om Goldilocks, är berättelsen hemsökt av nummer tre: det finns tre droppar blod som droppar från den första drottningens hand, det finns tre drottningar (Snow Whites mor, hennes onda styvmor och slutligen Snow White själv), den onda styvmoren måste komma med tre planer på att mörda flickan vid dvärgarnas stuga och dvärgarna sörjer Snow Whites död i tre dagar innan de begraver henne.liksom betydelsen av numret i Goldilocks-berättelsen kan den onda styvmorens tre försök att döda sin rival ses som ett exempel på’ precis rätt ’ balans i klassiska berättelser: den första etablerar en plotpunkt, den andra är ett resultat av det första försöket och fördubblar sålunda ansträngningarna, och den tredje slutar med framgång.

detta kan ses i de otaliga fantasytrilogierna som produceras i kölvattnet av Ringenes Herre: den första volymen etablerar uppdraget eller faran till hands, den andra ser att faran fördubblas och den tredje volymen ser god triumf över ondskan (eller lag triumf över kaos i Michael Moorcocks trilogier på 1960-och 1970-talet). Men nog av denna utpressning i fantasilitteratur.historien om ’ Snow White ’blev först populär i tryckt litteratur av bröderna Grimm i början av artonhundratalet: berättelsen om’ Schneewittchen ’ visas i deras volymer av klassiska sagor. I Grimms version, och faktiskt alla nittonde århundradet återställningar av Snow White story, har de sju dvärgarna inte namn.

men Disney-filmen från 1937 var inte heller den första versionen som gav dem individuella namn. Det hände i en Broadway-pjäs från 1912, som kallade dvärgarna Blick, Flick, Glick, Snick, Plick, Whick och Quee. Disney-filmen kom sedan med Namnen som vi för alltid associerar de sju dvärgarna med (stavade ’dvärgar’ snarare än ’dvärgar’, förresten: Tolkien var till stor del ansvarig för den senare stavningen, även om han hävdade att strängt taget plural av ’dvärg’ borde förmodligen vara dwerrows).

vad är moralen i ’Snövit’? Ska vi ens försöka analysera historien i detta avseende? Liksom berättelsen om ’Little Red Riding-Hood’ kan det delvis vara att lära barn att världen är stor och dålig, och att de inte borde lita blint på vad främlingar berättar för dem (som framgår av den oskyldiga Snövit beredskap att tro vad den onda styvmoren berättar för henne); från en annan vinkel handlar det om att hitta fred och lycka även i ödmjukare omgivningar (att vara dotter till en drottning, Snow White är en prinsessa som faktiskt finner att hon är glad att bo bland gruvarbetare i deras stuga, även om hon lämnar denna värld bakom när hon uppnår sin upphöjda sociala status genom att gifta sig med prinsen).

kanske är sådana tolkningar meningslösa, eftersom sagor inte utformades främst för att lära barn tydlig moral utan att bränna deras fantasi och introducera dem till hur berättelser fungerar strukturellt och känslomässigt, vilket ger upphov till universella mänskliga sanningar genom berättelse och karaktär. Det finns ont i världen, men det finns också bra; döden är en del av livet, men det är också äktenskap och kärlek; att vara vacker är inte picknicken det kan tyckas vara mindre attraktiva människor; avund och svartsjuka äter slutligen bort på den person som känner dem och är därför självförstörande.

Vanity, också-den magiska spegeln en tydlig symbol för den onda styvmors (bokstavliga) självhänsyn-kommer att leda till olycka, för du kommer alltid att vara avsedd att jämföra dig själv med andra. Kanske finns det moraliska värdet av en berättelse som ’Snövit’ lika mycket i den onda drottningens öde som det är i den yngre hjältinnan.

Sammanfattningsvis är Sagan om Snow White en klassiker som innehåller många av genrens mest igenkännliga egenskaper: den onda styvmor; ett kärleksintresse i form av prinsen; mönstret av tre; skogsinställningen; de generösa hjälparna( jägaren, dvärgarna); och det lyckliga slutet. Inte alla sagor slutar lyckligt, men den här gör det.

Om du gillade denna analys av ’Snow White’ – berättelsen, kan du också njuta av vår analys av ’Sleeping Beauty’, vår historia om Cinderella-berättelsen och vår diskussion om historien om ’Puss in Boots’.

författaren till denna artikel, Dr Oliver Tearle, är litteraturkritiker och föreläsare på engelska vid Loughborough University. Han är författare till bland annat det hemliga biblioteket: En Bokälskares resa genom historiens nyfikenheter och det stora kriget, ödemarken och den modernistiska långa dikten.

bild: Illustration från 1852 Isländsk version av Snövit Sagan (författare okänd), via Wikimedia Commons.