tremor av Parkinsons sjukdom

Tremor kännetecknas kliniskt av ofrivilliga, rytmiska och alternerande rörelser av en eller flera kroppsdelar (Abdo et al., 2010). Parkinsons sjukdom har många olika skakningar. Dessa skakningar kan variera beroende på omständigheterna under vilka de inträffar, kroppsdelen som är involverad och frekvensen vid vilken tremmen inträffar. Till exempel kan tremor uppstå i vila, under hållning eller under frivilliga rörelser; det kan ses i händer, fötter eller andra kroppsdelar; och tremorfrekvensen kan variera från låg (4-5 Hz) till hög (8-10 Hz). En konsensusförklaring av Rörelsestörningssamhället innehåller ett parallellt klassificeringsschema som kategoriserar tre tremorsyndrom associerade med Parkinsons sjukdom (Deuschl et al., 1998). Denna klassificering används fortfarande i stor utsträckning idag (Fahn, 2011). Först definieras den vanligaste eller klassiska Parkinsons sjukdom tremor som en vilande tremor, eller vila och postural/kinetisk tremor med samma frekvens. Denna tremor hämmas under rörelse och kan återkomma med samma frekvens när man antar en hållning eller till och med när man rör sig. När det återkommer med hållning har det kallats återkommande tremor. För det andra utvecklar vissa patienter med Parkinsons sjukdom vila och postural/kinetisk tremor med olika frekvenser, med postural/kinetisk tremor som visar en högre (>1.5 Hz) och icke-harmoniskt relaterad frekvens till vilande tremor. Denna form förekommer i < 10% av patienterna med Parkinsons sjukdom. Vissa anser att det är en tillfällig kombination av en väsentlig tremor med Parkinsons sjukdom (Louis och Frucht, 2007), men det verkar mer troligt att postural tremor är en manifestation av Parkinsons sjukdom. För det tredje förekommer isolerade posturala och kinetiska skakningar vid Parkinsons sjukdom. Frekvensen för dessa skakningar kan variera mellan 4 och 9 Hz. En specifik form av (positionsberoende) postural tremor är ortostatisk tremor, som kan förekomma vid Parkinsons sjukdom vid olika frekvenser (4-6, 8-9 eller 13-18 Hz), med eller utan samexisterande vilande tremor (Leu-Semenescu et al., 2007). Eftersom denna tremor typ inträffar vid en högre ålder av början än Primär ortostatisk tremor, och eftersom det kan svara på dopaminerg behandling, har det hävdats att det är en manifestation av Parkinsons sjukdom snarare än en chans förening av två tremor syndrom (Leu-Semenescu et al., 2007).

skillnaden mellan dessa olika skakningar är inte alltid synlig för blotta ögat. Till exempel kan vilande tremor återuppstå under hållning, vilket gör det svårt att kliniskt skilja det från essentiell tremor. Denna skillnad kan göras genom att fokusera på förseningen mellan att anta en hållning och uppkomsten av tremor: vid essentiell tremor finns det ingen fördröjning, medan Parkinsons sjukdom vilande tremor återuppstår efter några sekunder (i genomsnitt 10 s) (Jankovic et al., 1999). Eftersom frekvensen av återkommande och vilande tremor kan vara liknande har det antagits att båda tremor delar en liknande patofysiologisk mekanism. En intressant patient med Parkinsons sjukdom hade ingen vilande tremor, men en markerad 3-6 Hz postural tremor som inträffade efter en fördröjning på 2-4 s efter postural innehav (Louis et al., 2008), som sålunda liknar återkommande tremor. Sådana observationer pekar på heterogenitet under de omständigheter under vilka den klassiska Parkinsons sjukdom ’vilande’ tremor inträffar.

i följande avsnitt kommer vi främst att fokusera på den klassiska vilande tremmen vid Parkinsons sjukdom. Vi kommer först att beskriva de kliniska och cerebrala skillnaderna mellan patienter med tremor-dominerande och icke-tremor Parkinsons sjukdom. Då kommer vi att beskriva hur dessa skillnader kan informera oss om orsakerna och konsekvenserna av Parkinsons sjukdom vilande tremor.